Boplåten Relaxin” at Camarillo skrev Charlie Parker efter en sex månaders vistelse på ett mentalsjukhus i Los Angeles, men någon Cookin” at Bellevue blev det aldrig, trots två inläggningar på detta legendariska sjukhus i New York.
Rejäl Cookin” blev det däremot på Bellevue Jazz i fredags. När undertecknad anlände vid niosnåret var det redan fullt ös från husbandet, som med Eric Liftig i spetsen levererade kära standards som Recorda Me och gamla Milestones.
Temperaturen var hög. Bellevue puttrade.
När det var dags för kvällens första band att äntra scenen var stället redan fullpackat. Alla Göteborgs jazzälskare, och några till, hade dykt upp för att höra Freidlitz/Gabrielson Nonett. Musik av bland andra Lars Gullin, magnifika arrangemang av bandledarna och lysande solistinsatser fick oss lyssnare att för en stund känna oss som om vi befann oss på 50-talets Vauxhall. Ljuvligt.
Namnet till trots lyckades cooljazzen inte kyla ner stämningen på Bellevue, som nu närmade sig kokpunkten.
Om kvällens första akt var en smekning, var nästa en rejäl käftsmäll. Septetten som sprängdes kallades bandet som vanligtvis är en kvintett ledd av saxofonisten Niklas Persson, men denna kväll hade hämtat förstärkning i form av veterantrumpetaren Bengt Ernryd och fenomenala sångerskan Sofia Jernberg.
Käftsmäll kanske är en underdrift förresten. En ren misshandel, med blåtira och sprucken mjälte, är nog en bättre beskrivning. Men bortsett från två gubbar som såg sig tvungna att hållandes för öronen avlägsna sig från lokalen ansåg de allra flesta att denna soniska misshandel var högst njutbar.
Bellevue höll nu på att koka över. Då var det dags att spänna fast locket på tryckkokaren, för nu bjöd husbandet upp till jam.
De tre tenorerna Liftig, Arellano och Gabrielson inledde med The Theme/Anthropology i en rykande hastighet; jazzimpressarion/sångaren Alexander Lövmark imponerade med It Don’t Mean a Thing; trumpetaren Jonathan Gustavsson blåste hatten av publiken på Equinox; David Bäck med gruppen YallaBEN (med palestinske basisten Ahmed Eid) showade och bjöd upp till allsång.
I denna anda fortsatte det ända in på småtimmarna. Det kan bara beskrivas på ett sätt: det var Cookin” at Bellevue.
